bergochdalbana...berg eller dal?
När vi läste om buddhism i höstas bev jag helt fascinerad av att dem ville ha ett jämnt humör hela livet, aldrig för glad eller för ledsen. För mig är det de känslor som är livet. Ni vet när man är så ledsen att det nästan gör fysiskt ont, då känner man åtminstonde att man lever och när man är så glad att det känns som sockerdricka i hela kroppen och det bara bubblar och man helst vill skutta fram. Kontraster är viktigt tycker jag, det får en att sätta perspektiv på saker och ting. Jag gillar inte att vara ledsen eller arg med det för mig att uppskatta glädjen så mycket mer och då är det värt att vara ledsen ett tag för att få vara glad en liten stund.
När det händer något jobbigt ska man tänka på det lilla positiva som finns och när det händer något roligt ska man föröska se till att leva i nuet.
Jag skulle bli jätteglad om jag och Sofie kom iväg till London, men om vi inte gör det har jag pengarna kvar och kan hitta på något annat.
Jag skulle bli jätte glad om jag fick flytta till Frankrike, men om jag inte får det får jag bo kvar nära mina vänner och gå ut gymnasiet när jag är arton tillsamman med dem.
Blev kanske lite flummigt men..
Puss
